Baserat på deras strömkälla delas go-kart in i två huvudkategorier: bränsledrivna-och elektriska. Bränsledrivna kartar- använder bensinmotorer, som erbjuder hög effekt, höga topphastigheter och längre drifttider; de används ofta i professionell racing och tävlingsträning. Elektriska kartar drivs av elmotorer och batterier, med fördelar som smidig drift, lågt ljud, noll avgasutsläpp och lägre underhållskostnader; på senare år har de blivit populära på inomhusbanor, kommersiella nöjesställen och körupplevelsecenter.
Kategoriserad efter avsedd användning, go-kart inkluderar modeller för racing, rekreation och träning. Racing karts är designade för tävlingar och kräver höga krav på kraft, hantering och lättviktskonstruktion. Fritidskartar prioriterar säkerhet och komfort, vanligtvis med hastighetsbegränsare och kollisionsskydd, vilket gör dem lämpliga för allmänheten. Träningskart används för kompetensutveckling och grundläggande racinginstruktioner; de erbjuder stabil prestanda, vilket gör att förare enkelt kan bemästra grundläggande drifttekniker.
Baserat på chassistruktur och sittkonfiguration kan go-kart också klassificeras i ensitsiga-, två-sitsiga och barnmodeller. Ensitsiga- är den vanligaste typen, lämpliga för både racing och individuella körupplevelser. Två-sitsar rymmer två passagerare och används ofta för familjeorienterad-underhållning och delade körupplevelser. Barnkarts är speciellt utformade för att passa de fysiska egenskaperna och körförmågan hos unga förare; funktioner som effekt, topphastighet och säkerhetssystem är optimerade för att möta behoven hos användare i olika åldersgrupper.
